Ett inlägg hos Anna-Lena Lodenius http://annalenalodenius.blogspot.com/2009/06/sd-vill-skrota-sametinget.html
där hon tar upp begreppet ursprungsbefolkning fick mig att fundera...och skriva följande:
Enligt NE: "ursprungsbefolkning, urbefolkning, urinvånare, ättlingar till de första mänskliga invånarna i ett visst geografiskt område." och "I fråga om Afrika och Eurasien, som sedan människosläktets början varit skådeplats för folkvandringar av mer eller mindre lokal karaktär, är termen ursprungsbefolkning mer problematisk. "
Det är tveksamt om samerna kan kallas ursprungsbefolkning enligt den definitionen. De invandrade ju från nordost och vid den tiden hade folk redan vandrat in på den skandinaviska halvön söder ifrån när inlandsisen drog sig tillbaka.
Vill man ha en vidare definition kan man kanske säga att ursprungsbefolkning är en folkgrupp som levt på en viss plats i många generationer och som bevarat en kultur som avviker från majoritetsbefolkningens.
Jag måste, trots att jag inte håller med SD i så mycket annat, instämma i att det ska inte behövas speciallagstiftning eller förordningar för vissa folkgrupper. Kulturer är ständigt utsatta för förändringstryck och det lagarna ska göra är att skydda individer, inte vissa definierade etniska eller religiösa grupper.
Bara för att ett folk av geografiska eller andra skäl levt isolerade gör det att just deras seder och bruk är speciellt skyddsvärda? Jag är inte så säker på det. Förr var jag det. Jag läste och våndades över alla olika folkslag som ”gick under” när de ”upptäcktes”. Men vad är det vi vill bevara? Mina förfäder kom kanske vandrande en gång för tusentals år sen söderifrån. De hade säkert seder och bruk som för oss skulle te sig mycket exotiska och märkliga, men är det en förlust att de försvunnit, förvandlats eller blivit en del av majoritetskulturen?
måndag 8 juni 2009
söndag 22 mars 2009
Mångkultur - ett omöjligt projekt?
Jag har funderat mycket på det här med invandring och mångkultur. Som liberal hade jag tidigare den åsikten att människor självklart ska ha rätt att fritt röra sig över klotet. Det är en naturlig ambition att försöka förbättra sitt och sin familjs liv. Jag såg nationalstaterna som nått som hörde 1800-talet till och som successivt skulle upplösas.
Men i och med de senaste decenniernas invandring av folk som kulturellt är mycket olika oss här i Norden har jag insett att det kan finnas gränser för hur stor denna influx kan vara innan det vi känner som Sverige helt ändrar karaktär. Vi står kanske inför en social och ekonomisk kollaps.
Det har varit en smärtsam insikt för mig. Min självbild som en god, tolerant och fördomsfri person har fått sig en allvarlig knäck, men jag är samtidigt realist. Om jag märker att kartan inte stämmer med verkligheten, då ändrar jag på kartan.
Går det att skapa ett mångkulturellt samhälle och kan det bli nåt bestående?
Man kan inte upprätthålla ett mångkulturellt samhälle i långa loppet. Det kommer alltid att skapas en dominerande kultur inom ett visst geografiskt område. Och om de olika grupperna ska samsas inom en nation tenderar staten att vara totalitär, annars är konflikter mellan de olika etniska grupperna legio.
Generellt gäller att om nya människor kommer in i ett nytt område så kommer de antingen att så småningom assimileras eller så kommer de, om de är tillräckligt många, att bli den nya dominerande kulturen. Mångkultur förekommer bara periodvis under en övergångstid.
Det finns grupper som genom århundradena bevarat sin särart. Men de har alltid isolerat sig från den dominerande kulturen och de har alltid fått betala ett pris för det – alltid socialt, men ofta även ekonomiskt.
Mångkulturen bör ses som ett globalt projekt – människor på geografiskt olika områden utvecklar en egen kultur.
Dessutom bygger den politiska idén om mångkultur på identitetspolitik, en persons identitet fastslås utifrån vilken etnisk grupp personen tillhör. Gruppen sätts i fokus, och man uppfattar att det är gruppen som har vissa skyddsvärda rättigheter, inte individen. Därav följer undantagsregler och särlagstiftningar.
Det är förespråkarna för mångkultur som är de som verkligen delar upp folk i ”vi och dom”. Dessutom vill de att åtgärder och politik ska gå ut på att bevara dessa skillnader mellan olika grupper.
Mångkultur leder till ett segmenterat splittrat samhälle, där människor inte känner solidaritet med andra än dem som tillhör deras egen ”kulturella” grupp. Ett välfärdssamhälle av Sveriges modell är förmodligen omöjligt att upprätthålla i ett mångkulturellt samhälle där det saknas ett gemensamt socialt kitt.
Många framhåller USA, Australien och Kanada som lyckade exempel på mångkultur. Om de kommer att bli det återstår att se. Men dessa länder har främst fungerat som så kallad "melting pots". Majoriteten av de invandrade har antagit en amerikansk eller australiensisk identitet i första hand, även om de varit stolta över sitt ursprung. Kanada har ju en långvarig historia med stridigheter mellan dem med franskt ursprung och den övriga engelsktalande gruppen. Just nu är Kanada i full färd med sitt mångkulturella projekt. Rättsapparaten har också fått upp ångan med åtal mot journalister som kritiserat politiken.
Yttrandefriheten är ett av de första offren när mångkulturen blir dogm. I ett samhälle där grundläggande värderingar går vitt isär utgör friheten att säga vad man tycker en källa till konflikter. Därav följer att statsmakten för att dämpa dessa konflikter använder rättsapparaten för att förbjuda vissa åsikter.
Men i och med de senaste decenniernas invandring av folk som kulturellt är mycket olika oss här i Norden har jag insett att det kan finnas gränser för hur stor denna influx kan vara innan det vi känner som Sverige helt ändrar karaktär. Vi står kanske inför en social och ekonomisk kollaps.
Det har varit en smärtsam insikt för mig. Min självbild som en god, tolerant och fördomsfri person har fått sig en allvarlig knäck, men jag är samtidigt realist. Om jag märker att kartan inte stämmer med verkligheten, då ändrar jag på kartan.
Går det att skapa ett mångkulturellt samhälle och kan det bli nåt bestående?
Man kan inte upprätthålla ett mångkulturellt samhälle i långa loppet. Det kommer alltid att skapas en dominerande kultur inom ett visst geografiskt område. Och om de olika grupperna ska samsas inom en nation tenderar staten att vara totalitär, annars är konflikter mellan de olika etniska grupperna legio.
Generellt gäller att om nya människor kommer in i ett nytt område så kommer de antingen att så småningom assimileras eller så kommer de, om de är tillräckligt många, att bli den nya dominerande kulturen. Mångkultur förekommer bara periodvis under en övergångstid.
Det finns grupper som genom århundradena bevarat sin särart. Men de har alltid isolerat sig från den dominerande kulturen och de har alltid fått betala ett pris för det – alltid socialt, men ofta även ekonomiskt.
Mångkulturen bör ses som ett globalt projekt – människor på geografiskt olika områden utvecklar en egen kultur.
Dessutom bygger den politiska idén om mångkultur på identitetspolitik, en persons identitet fastslås utifrån vilken etnisk grupp personen tillhör. Gruppen sätts i fokus, och man uppfattar att det är gruppen som har vissa skyddsvärda rättigheter, inte individen. Därav följer undantagsregler och särlagstiftningar.
Det är förespråkarna för mångkultur som är de som verkligen delar upp folk i ”vi och dom”. Dessutom vill de att åtgärder och politik ska gå ut på att bevara dessa skillnader mellan olika grupper.
Mångkultur leder till ett segmenterat splittrat samhälle, där människor inte känner solidaritet med andra än dem som tillhör deras egen ”kulturella” grupp. Ett välfärdssamhälle av Sveriges modell är förmodligen omöjligt att upprätthålla i ett mångkulturellt samhälle där det saknas ett gemensamt socialt kitt.
Många framhåller USA, Australien och Kanada som lyckade exempel på mångkultur. Om de kommer att bli det återstår att se. Men dessa länder har främst fungerat som så kallad "melting pots". Majoriteten av de invandrade har antagit en amerikansk eller australiensisk identitet i första hand, även om de varit stolta över sitt ursprung. Kanada har ju en långvarig historia med stridigheter mellan dem med franskt ursprung och den övriga engelsktalande gruppen. Just nu är Kanada i full färd med sitt mångkulturella projekt. Rättsapparaten har också fått upp ångan med åtal mot journalister som kritiserat politiken.
Yttrandefriheten är ett av de första offren när mångkulturen blir dogm. I ett samhälle där grundläggande värderingar går vitt isär utgör friheten att säga vad man tycker en källa till konflikter. Därav följer att statsmakten för att dämpa dessa konflikter använder rättsapparaten för att förbjuda vissa åsikter.
onsdag 5 mars 2008
Hur länge är man flykting?
Kamferdroppar http://kamfertext.blogspot.com/2008/03/heliga-platser.html ställer en viktig fråga.
Heliga platser
Vore det inte bättre att släppa taget?
Kosovo är ingens
vagga.
Jerusalem tillhör dem som bor där.
Hur många generationer ska det
gå innan återvändanderätten slutar gälla?
Min följdfråga är då om inte det också gäller t.ex. palestinierna?
Varför har de inte integrerats i Jordanien respektive Syrien? Varför tycks de dömda till evigt flyktingskap? De är ju landsmän till jordanierna och syrierna.
Israels bildande gick helt fel till och det innebar att bofasta människor fördrevs och dödades. Men västs dåliga samvete mot judarna gjorde det möjligt.
De vi nu kallar palestinier bodde i det så kallade Transjordanien. Jordanien och Syrien fanns inte som stater. Palestinierna kunde alltså lika gärna ha blivit jordanier eller syrier, så varför är de fortfarande statslösa?
Jag är som 40-talist uppvuxen med dokumentärbilder/filmer från nazisternas koncentrationsläger. Det jag såg och läste väckte ett starkt rättspatos hos mig som gjorde det naturligt att senare engagera mig för t.ex. svarta amerikaners rättigheter, och Israels rätt att existera och deras rätt att försvara sig var inget jag ifrågasatte.
Därför var det smärtsamt att ta till sig de grymheter israelerna utsatte palestinierna för och jag försökte länge blunda , men verkligheten trängde sig på och skygglapparna föll till slut. Israel var inte den goda demokratiska stat och det drömland som äntligen hade givit judarna ett hem.
Det är inte bara jag som ändrat min syn på Israel, det är väl snarare så att fördömandet av Israels politik nu är det dominerande. Opinionen har svängt och det tidigare offret är nu förövaren. Risken är att vi skaffar oss skygglappar åt andra hållet. För min fråga kvarstår – varför ställer man inte de omgivande länderna till ansvar för palestiniernas statslöshet. Det handlar ju om ”landsmän” som råkade bo på ”fel” ställe.
Vilka grupper har intresse av att bevara palestinierna som evigt statslösa flyktingar?
Det är som om karelarna fortfarande skulle bo i flyktingläger och inte vara finska medborgare.
Varför har de inte integrerats i Jordanien respektive Syrien? Varför tycks de dömda till evigt flyktingskap? De är ju landsmän till jordanierna och syrierna.
Israels bildande gick helt fel till och det innebar att bofasta människor fördrevs och dödades. Men västs dåliga samvete mot judarna gjorde det möjligt.
De vi nu kallar palestinier bodde i det så kallade Transjordanien. Jordanien och Syrien fanns inte som stater. Palestinierna kunde alltså lika gärna ha blivit jordanier eller syrier, så varför är de fortfarande statslösa?
Jag är som 40-talist uppvuxen med dokumentärbilder/filmer från nazisternas koncentrationsläger. Det jag såg och läste väckte ett starkt rättspatos hos mig som gjorde det naturligt att senare engagera mig för t.ex. svarta amerikaners rättigheter, och Israels rätt att existera och deras rätt att försvara sig var inget jag ifrågasatte.
Därför var det smärtsamt att ta till sig de grymheter israelerna utsatte palestinierna för och jag försökte länge blunda , men verkligheten trängde sig på och skygglapparna föll till slut. Israel var inte den goda demokratiska stat och det drömland som äntligen hade givit judarna ett hem.
Det är inte bara jag som ändrat min syn på Israel, det är väl snarare så att fördömandet av Israels politik nu är det dominerande. Opinionen har svängt och det tidigare offret är nu förövaren. Risken är att vi skaffar oss skygglappar åt andra hållet. För min fråga kvarstår – varför ställer man inte de omgivande länderna till ansvar för palestiniernas statslöshet. Det handlar ju om ”landsmän” som råkade bo på ”fel” ställe.
Vilka grupper har intresse av att bevara palestinierna som evigt statslösa flyktingar?
Det är som om karelarna fortfarande skulle bo i flyktingläger och inte vara finska medborgare.
onsdag 2 januari 2008
Kungen av Qin
Han lät avrätta sina fiender på de mest grymma vis.
Hästar slet dem i stycken, huvuden höggs av.
Jag vet att just nu begås grymheter, just nu plågar människor människor på de mest utstuderade vis.
Alla försök att förneka att människan är kapabel att begå alla tänkbara grymheter är att förneka verkligheten.
Jag uppskattar inte att se våldsfilmer, för mig är inte det underhållning.
Det är för nära verkligheten.
Kriget i det forna Jugoslavien fick ”fjällen att falla från mina ögon”.
Det som ”hände förr” eller ”långt borta” hände här och nu.
Människor kommer alltid att döda varandra och inte bara det, de kommer att plåga och tortera varandra på alla sätt som den mänskliga hjärnan kan tänka ut och som den mänskliga kroppen inbjuder till.
Människor begår grymheter helt enkelt för att de kan det.
Hästar slet dem i stycken, huvuden höggs av.
Jag vet att just nu begås grymheter, just nu plågar människor människor på de mest utstuderade vis.
Alla försök att förneka att människan är kapabel att begå alla tänkbara grymheter är att förneka verkligheten.
Jag uppskattar inte att se våldsfilmer, för mig är inte det underhållning.
Det är för nära verkligheten.
Kriget i det forna Jugoslavien fick ”fjällen att falla från mina ögon”.
Det som ”hände förr” eller ”långt borta” hände här och nu.
Människor kommer alltid att döda varandra och inte bara det, de kommer att plåga och tortera varandra på alla sätt som den mänskliga hjärnan kan tänka ut och som den mänskliga kroppen inbjuder till.
Människor begår grymheter helt enkelt för att de kan det.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
